nuodlarvi

För drygt två veckor sedan efter en gemensam förmiddag på skatteverket, sedan plugg och ärenden på varsitt håll, blev det balkonghäng på eftermiddagen. Vi knep ett par stekheta minuter i solen innan den vandrade vidare runt hörnet, så underbart! Efter det blev det kaffe, tupplur, korsord och omplantering. Här sitter Emelie med tomatplantorna. Så kan en tisdag se ut på Gröna gatan.

 

Fredagen därpå hade vi vår inflyttningsfest, vilken succé! Vi hade bakat dammsugare på eget vis, vitchokladtryffel och både lyckade och misslyckade maränger. Vi hade en tipsrunda runt lägenheten med frågor om oss, lägenheten och lotten. De fina priser vi delade ut till första, andra och tredje plats var saker vi fyndat i skåpen från de tidigare hyresgästerna: en blå elefant, en plinga med inbyggd kapsylöppnare, samt en studentkatalog ’02.




De fick helt klart ett intressant utséende. Var det denna plåt vi serverade eller slängde?

Igår kväll träffades vi över Skype och beställde fröer tillsammans på internet. Vi rotade fram våra listor vi skrev i höstas på vad vi önskade till följande år och då blev det en hel del tillslut. Sånt här tänkte vi trolla fram i sommar:

   

 

     

  

 

Och vi har en himla massa fröer som redan ligger och väntar i en låda hos Emelie. KUL ska det bli!

Idag gjorde jag (Emelie) årets första besök på lotten. Tog med termosen och slog mig ner på vår låda med en kopp kaffe. Satt i solen, filosoferade och visionerade. Det är något speciellt med vårat lottområde. Även fast det i dagsläget mest är grått och dött så pirrar det i magen för man vet att snart, snart, snart kommer det att blomstra och växa och grönska. I år kommer dessutom bli extra speciellt. Vi är inga förstagångsodlare utan kaxiga andrasäsongare. Dessutom kommer vi från april att vara kombos. I praktiken betyder det ännu mer nörderi och turer till lotten i tid och otid. Ladda för många nattliga rapporter om vattning och ogräsrensing!



Så här fint var det!

Snart är det vår och då drar livet på lotten igång igen! Och inte nog med det, vi ska dessutom bli KOMBOS! Om en månad hoppar jag på flyget och flyttar hem till Sverige igen och då bosätter vi oss i en troligtvis ganska risig tvåa tillsammans. Mysigt värre! Eftersom vi båda har det lite fattigt om möbler och dekoration så bjuder det in till en hel del pyssel och kreativa lösningar, vilket i sin tur innebär att ni mycket väl kan förvänta er ett och annat TITTA VAD VI GJORT, ALLDELES SJÄLVA-inlägg. Men självklart kommer det att hända mycket spännande saker på lotten också, vi känner det som att det är först i år som vi kan komma igång på riktigt. Vi har många planer och idéer, vissa möjligen smått galna, men vi måste ju självklart upprätthålla vårt rykte på lotten som ”påhittiga och kreativa”. Vi har även en hel lista på blommor, kryddor och grönsaker som vi ännu inte har, men önskar. Spännande, minst sagt.

Vi ska alltså börja om på ett nytt blad, som vissa säger… men inte riktigt. Vi har ju haft lite av en Vad var det jag sa-tävling eller DU hade fel-tävling, vad än man nu vill kalla det. Nu kommer jag inte riktigt ihåg ställningarna men jag minns att Emelie påstod sig leda med en poäng. Först var min tanke att avsluta förra årets säsong med ett JAG HADE RÄTT!! HA! … men så blev jag lite lat och har helt enkelt sugit på karamellen fram till nu. Vi kan alltså börja detta år med ett Jag hade rätt! RÄTT! .......................Men nu i skrivande stund börjar jag känna hur triumfen bleknar, när jag tänker på att det hela alltså handlar om något som hände Förra Året. Emelie odlade en ny vända spenat och rädisor som det aldrig riktigt blev något av. I hela tre veckor höll hon modet uppe medan jag hånskrattade och menade på att jag skulle få ett Jag har rätt-poäng. Fasen. Ja så här såg det i alla fall ut när hon äntligen gav upp:

Ni vet när man köpt t.ex. en mango eller ananas medan den fortfarande är omogen. Så man måste vänta otåligt i några dagar innan man får äta den. Och hur man under de där dagarna går förbi frukten och dreglar lite grann när man tänker på hur god den snart kommer att vara, bara den får mogna lite. Så plötsligt blev det helg och man fick mycket att göra och man helt enkelt glömde bort den där mangon eller ananasen, kanske ända till på tisdagen. Och när man då på tisdagen äntligen ska skära upp den goda frukten, så upptäcker man att den har blivit en smula övermogen och faktiskt smakar lite rutten.

Ungefär så känns det att skriva det här blogginlägget nu.

Solen hade gått ner då vi arbetade på lotten för sista gången detta år. Himlarns var mörk det var! Vi hade svårt att se var vi satte fötterna och vid ett tillfälle var Linnéa smart nog att lägga ifrån sig sina mörka fingervantar. Eftersom de säkert hade kostat en hel tjuga så kan ni förstå lättnaden när de slutligen återfanns.



Några bilder lyckades vi trots allt ta. Vitlöken. Tänka sig att den vuxit så mycket! Men vi har ju förstått att det är helt i sin ordning och vi blev tipsade av en lottgranne om att man kan klippa av blasten för att använda i maten. Tipsat och gjort!



Gurkörten har fått mycket uppmärksamhet under hösten men det är helt klart välförtjänt. Den har underligt nog vuxit sig ännu större sen senast! Det är kanske svårt för er läsare att göra den uppskattningen. Men vi lovar, den blir bara större och större! Vi är ju i november för tusan.



Då måste vi i vanlig ordning även skryta om våra ringblommor som också kämpat på. Men de sista tappra riddarna plockade vi med oss hem, de fick lysa upp matbordet under middagen. 



Emelie hade gett Linnéa uppgiften att plocka några påsar med löv som vi kunde lägga över jordgubbarna och de andra växterna. Som en filt under snötäcket. Tur för Linnéa var att det fanns färdiga högar med löv på baksidan av lägenheten som någon hade krattat ihop. Den som tar, hon har! Vi fick med oss ett överflöd av löv så den sista påsens innehåll kastade Emelie hejvilt omkring sig. Linnéas avancerade kamera förvandlade det till de gulaktiga vivlarna högst upp i bild. Men det mesta, som ni kanske ser i bakgrunden, ligger över gubbarna i pallkragen. Påsarna knutna runt fötterna är bara något vi tog till då vi inte hade fula skor nog för att spatsera runt i leran med. Det är alltså inget vi gör sådär i vardagen annars.



Efter att vi knölat in samtliga verktyg, zinkbaljan, vattenkannan och Konsumlådan i bilen körde vi hem till Emelie. Vi hade en höstmiddag för att fira av denna säsong. Det blev en svampsoppa på kantareller som Linnéa plockat i Småland. Vi hackade i vitlöksblasten, som förresten doftade ljuvligt. Till det åt vi mjukt bröd med hjortronsmarmeladen Emelie plockade fram.

Nu har vi tagit vinter. Kanske dyker det ändå upp något blogginlägg bara för att det kliar i fingrarna. Annars är det dags att börja läsa igen i april. Nu får snön komma!

För några dagar sen hade vi höströjning på lotten. Att höströja innebär att rensa, klippa, slänga skräp och slåss med råttor.


Rosenbönorna hade vissnat och här klär Linnéa av Solsidan dess sommarskrud. Ett välbehövt tillskott till komposten.



En naken spaljé. Men den står ännu stadigt och vi tror starkt på att den kommer att hålla under vintern.



Vitlöken växer ännu så det knakar. Eller knarkar som Emelie säger.



Blomsterkrassen gav upp. Kämpade starkt de sista två månaderna men vilar nu i frid tillsammans med dyngan från 4H-gården.



Så här ser det ut efter ommöbleringen: pallkragar på rad. Överbliven jord, bland annat från Emelies balkong, har skyfflats (skövlats) ner i dessa. I den första ligger blomsterkrassen för att ge näring till jorden nästa år. Den enes död, den andres bröd.



I våran egenhändigt snickrade låda hade ett gäng råttor flyttat in. Vi fick inte träffa våra inneboende i fråga (så att slåss med dem kanske var att ta i), men väl deras avföring. Täckväven hade de bonat, bajsat ner och besudlat. Med hjälp av pinnar lyfte vi upp inredningen (med viss problematik) och stoppade raskt ner i plastpåsar. Självklart vräkte vi våra hyresgäster då de varken betalade hyra eller städade efter sig. OBS! Inga råttor kom fysiskt till skada under aktionen.



Här ser ni hur duktigt våra jordgubbsplantor ännu arbetar.



Gurkörten lever och frodas långt in på höstkanten.



Ringblommorna börjar tacka för sig. Några envisa blommar dock fortfarande.



Obligatorisk kaffestund!



Vi tog ett antal bilder för att ha någon på oss tillsammans. Det här var den mest vettiga, säger en del om hur de andra såg ut. Vi är bättre på att odla!

Att hösten är här är det väll ingen som har missat. Ja, förutom vår kolonilott då. Vi har plockat upp det som ska upp ur jorden, vänt på lerhögarna, rört ner några skottkärror dynga, klippt kvistar och stoppat i komposten. Men det verkar som om jordgubbarna och smultronen inte fattar vinken. Jag var dit för några dagar sedan och kunde plocka med mig ett helt gäng jordgubbar. Visserligen var de gröna, (ja, det blir ju så när ingen sol skiner på dem!), men efter några dagar på en tallrik i fönstret gick de att äta. Och titta på den här smultronplantan! Så som den beter sig kan man ju tro att det är juni. Visserligen bor vi ju söderut, men äta smultron i oktober blir lite för mycket.



Gurkörten har verkligen fått frispel senaste veckorna. Från att vägrat att växa, till att spotta ur sig en ynka liten blomma övergick den till att fullkomligen älska livet. Den tänker minsann inte gå och lägga sig bara för att det börjar bli lite kallt. "Jag vill vara vaken lääääängre! Jag är stor nu!" kan man nästan höra den skrika när vi lite försynt påpekar att snart kommer snön och bäddar om den.

Jag har en himla massa skatter på matbordet. Ett knippe nyplockade ringblommor som skiner upp en mulen dag. Frön som ligger på tork och arkiveras så småningom i små kaffefilter. Självklart skriver jag namnet på kuverten för även om man idag tycker att det är lätt att se vad det är för ett frö så kan man gott ha blandat ihop det till nästa säsong. Och i fruktskålen har jag fortfarande några palleäpplen kvar. Då och då skivar jag ner ett i frukostgröten. Tillsammans med kanel och honung blir en havregryndgröt inte mycket bättre än så.

Det kan vara svårt att se på de här bilderna men vi klippte faktiskt ner hallonbuskarna någon vecka sedan. Och ett litet gäng elaka brännässlor som ett par trädgårdshandskar inte hade en chans mot.......

Före kommer först:



Efter:

Ja, kan ni se vilken otroligt stor skillnad det blev?



Vitlöken är väldigt pigg och vill visa framfötterna redan nu. Vi blev lite oroliga först men så var det lätt att läsa sig till att de gärna är lite kaxiga på hösten och har god anledning till att vara det också för vinterkylan biter minsann inte på en vitlök!



Vi har två prydnadspumpor som växer på sig och blir fina. Det passar ju perfekt, då får sessorna varsin. Om vi har tur så förvandlas de till en tjusig vagn och våra blöta, leriga skor till varma torra strumpor. Eller åtminstone ett par hela byxor till Emelie. För när vi bröt av rabarbern tog hon i så byxan sprack och skadeglädjen var inte nådig från Linnéas håll. Det var en fin dag.

Sol, bok, stol, kaffe, grönska och en såg.

Det är inte lätt om man är en liten darrig gräslök brevid en svulstig rabarber.

Inför ommöbleringen till säsong 2012 var det klart att en av prioriteringarna var att rädda den lilla stackaren.



Den skulle nu få bli en liten välkomstväxt vid våran nummerstolpe!
(Även granne med vitlöken.)



Befriad!



Klart!

Det börjar snart bli dags att ta in våra grödor och stänga igen lotten för den här säsongen. Men än växer det!


Svartrot och palsternacka! Nu när det regnar mycket och ofta så har de tagit fart. Nästa år kan vi helt enkelt inte snåla med vattningen som vi gjort detta år!



Smultronen har plötsligt vaknat till liv! Bättre sent än aldrig. Med lite flyt får vi oss ett bär att äta innan säsongen är över. Och många av jordgubbarna sträcker på sina ben och tar stora kliv för att bre ut sig i pallkragen. De hinner nog föröka sig ett par gånger till, trots att det bara är ett gäng gubbar i lådan. Å andra sidan vet man ju aldrig vad som händer då. Det finns ju faktiskt en hel visa där man undrar vad gubben i lådan har för sig.



När vi började jobba på lotten i början av april fanns det inte en enda mask där vi drog fram. Nu har antalet ökat betydligt. Men vi måste fortfarande fotografera alla som vi stöter på.



Vi båda gillar vitlök. Därför räckte det inte med den lilla raden vi fick ut förra gången. Man kan dock undra om vi inte tagit det ett steg för långt med 2.5 rad, långa rader. Om vintern vill oss väl och vitlöken är pigg kommer vi inte lukta så gott under nästa år. Det kommer bli mycket vitlök att äta.



Här har ni basilikan som fått göra sig ett extra stopp innan den ska med oss hem och ätas upp. Vi skrotade nämligen kryddlådan och ville slänga den jorden i en av de nya pallkragarna. Då löste det sig så fint att zinkbaljan hade husrum att hyra ut.



Ytterligare ett experiment hinner vi med innan hösten slår till. Detta är oregano som också fick fly från kryddlådan. När vi skördade upptäckte vi att denna ynkliga lilla växt hade så vansinnigt långa rötter. Sjävklart måste vi ju då prova om den rent av överlever en vinter. Så nu sitter den i hörnet av kyrkfönstret och laddar för det som komma skall!

Före:




Under:



Lite senare:




Efter:
Bilder kommer våren 2012! Den som väntar på något gott.... Men det är ännu mycket kvar att göra under hösten.

Lottgrannar alltså. Elsy kom förbi medan vi beklagade oss över vilken tid det tar att få fram några ynka rotgrönsaker. Så hon gav oss ett gäng morötter med ben. Jag vet inte om hon ville håna oss för att våra morötter är så långsamma medan hennes praktiskt taget kan springa.. Men vi tackade och åt dom ändå. Gott!

I fredags var Emelie och Linnéa på vad man såhär i efterhand kan kalla för studiebesök. Wiks slott åkte vi till, ungefär 2 mil utanför stan. Vi var helt hänförda över hur vackert det var, vilka miljöer! "Slottsbyggnaden är ursprungligen en försvarsborg från omkring 1450 och renoverad i fransk stil på 1600-talet, men fick sitt nuvarande exteriöra utseende vid arkitekten Fredrik Wilhelm Scholanders restaurering 1858-60."



På bron utanför en av byggnaderna (som hette Stenhuset?) hade de en fin samling pelargoner, säkert 15 olika sorter! Sen träffade vi på rektorn som var gullig nog att bjuda oss på kaffe i deras cafeteria då det inte fanns något fik öppet.



Vi strosade runt i området ganska länge och njöt. I stenhuset hade vi knipit åt oss varsitt häfte om kurser på Wiks folkhögskola. När vi kom hem anmälde vi oss till helgkursen Skapa i lera! Men innan dess for vi förbi lotten och hälsade på alla våra vänner:



Fröken Prydnadspumpa


Fru Kålrabbi


Gänget Morötter


Och här står herrarna på rad.

... är det tur att ringblomman gör det!

Efter flera dagars regnande kan det lätt bli så att...

.... vi kommer till lotten en dag och finner att all bråte vi har i Konsumlådan tar sig ett ofrivilligt bad.

Då måste man tömma ur all blöt bråte ur lådan...

... och dessutom torka sina handskar innan man kan börja arbeta.

Men arbetet fördröjs ju även om verktygen är upptagna med annat...

... till exempel med att agera torkställning åt en dyblöt fiberduk.

Men då är det ju tur att solen skiner och man kan sitta på den nysnickrade lådan och filosofera!

Det här är ett inlägg som jag lovat att skriva men faktiskt både varit för lat för att göra och sedan glömt bort. Men äntligen har bildera rotats fram och nu ska jag berätta lite om kvällen då Linnéa och Emelie skulle gå ut och äta en bit mat, med en enda regel: att inte prata om lotten.



Under middagen på en studentnation hade vi trevligt, trots den förkastliga pastasalladen som lät så god. Vi pladdrade på och kvällen var fin. Vi gick vidare till en annan studentnation som låg precis intill (jättefin, mysig gård och det var varmt nog att sitta ute hela kvällen) och väl där träffade vi ett par bekanta till Linnéa och två vänner till Emelie. Vi trängdes allihop vid ett och samma bort och det var nog här allting gick snett.
Vi. Började. Berätta. Om. Kolonilotten.
Ja, och inte var det nog att berätta om den heller! Det tog inte lång tid förän en mobil fiskades upp och vi gick in på vår blogg för att visa bilder dessutom! Vi hade misslyckats med vår enda regel. Men värre skulle det bli...




Under den lilla efterfesten hos Emelies vänner med lite gitarrspel och sång, kom vi på den goda idén att vi skulle besöka lotten! Jo, klockan hade vid det laget passerat fyra men ändå kändes det som en väldans god idé. Natten är ung! tänkte vi. Och ljus. Så vi trampade förbi Linnéas hem och plockade upp två sjalar och lite vatten, så trampade vi vidare mot lotten i soluppgången.
 


På vägen dit gjorde vi ett par stopp. Här travade vi in i en liten glänta i skogen som Linnéa varit väldigt nyfiken på tidigare.



Det visade sig mest vara lite skräp men också ett väldigt fint målat litet hus!






Här är nattens fångst till 23:an. Vi cyklade förbi en lokal som hade slängt ut allt möjligt bråte på en parkering! Så där var vi och fiskade. Ett stycke bort som stog på lotten och nästan hann förmultna på två veckor. Det åkte i soporna senare. Men vi hittade också vår stora fina kruka den natten! Den står kvar och agerar nu husrum åt en tjurig växt på Solsidan.



Underbart var det!! En jättefin morgon och det spratt i våra ben! Här är klockan precis 05.00 och vi har just kommit fram.





Buskarna började visa tecken på att vi skulle få några bär och den första potatisblasten hade precis vågat sig upp över jorden.



Vi passade på att arbeta när vi ändå var där. Emelie vattnade på rejält och Linnéa gick till attack mot ogräset.



Om Emelie ändå hade gått ut på krogen med stövlar! Då hade ni inte behövt se det här.




På cykelturen hem gjorde vi också ett par stopp. Här ville Linnéa stanna en stund för att hälsa på korna.



Vi stannade även till vid det före detta kolonilottsområdet för att avundas och önskaviljaha. Mot sju-tiden hade energin börjat tryta så vi hasade oss hem till Emelie. För Emelie hade nämligen PF (PojkvänsFritt) så Linnéa fick sova över!




Då hör det till med lite fniss och fjanterier innan man somnar!

Lotten i början av maj...



...och lotten i slutet av augusti.

Nu har vi alltså börjat fundera och planera lite mer allvarligt på hur vi vill ha det nästa år. Ja, det börjar faktiskt bli dags för det. Tre pallkragar har tillkommit (för 50 kr/st) så vi har nu sammanlagt 5 st. Vi har kommit överens på ett ungefär hur de ska placeras ut. Vi flyttade förvaringslådan till ena kanten bredvid den nya komposten. I början tänkte vi ha lådan på Solsidan men nu blev den så mycket större än vi först hade tänkt oss så den kan inte fungera som sittbänk där. Men den nya platsen blev riktigt bra! Bilder på det kommer så småningom. Sedan tog vi oss en tur runt lotterna för att få lite inspiration och idéer på lösningar och vad man kan tänkas plantera. Zucchini önskar Linnéa. Vi samtalade en stund med "killen med chilin", som Emelie kallar honom, och hans vän. De trevliga (och relativt unga, jag skulle gissa på ca 35 år) männen berättade att en sådan växt brukar ge ifrån sig ca fem zucchinis per planta. Så lovade de bort chilifrön till oss. De hade förresten en imponerande odling rödbetor! Och vi fick ta om vi ville, gulliga gossar.

Här sitter Emelie beväpnad, beredd på att slå ner den som närmar sig våra små vitlöksbebisar! Alternativt ska hon sätta ner pinnen för att märka ut hur långt vi planterat. Emelie som hade köpt vitlöken glömde de även i sin bil ett par dagar. Nu hade de nästan hunnit utveckla sig till självgående små varelser. Jo, jag menar på att de var mögliga! En skräck för Linnéa. Emelie var modigare och fick handskas med utgallringen. Vi tänkte tjoffa ner två rader här bakom hallonbuskarna för att kunna utnyttja ytan vi har lite bättre. Men det blir till att köpa ytterligare några klasar vitlök. De ska alltså ner i jorden och gotta till sig redan nu så blir de finfina till nästa år!




Eller är det små smurfar vi har tryckt ner i jorden? Vilket fall så äter vi opp dom nästa år!




Tomaterna mognar, vi åt varsin. Chilipojkarna förklarade hur man skulle klippa tomatplantorna för att de skulle ge så mycket skörd som möjligt. Vi fick lära oss att man helst bör ha minst två sorters tomatplanta och hjälpa dem på traven med pollineringen för att få bästa resultat. Det fick oss att börja fundera på ett växthus-projekt för nästa år! Men ett litet då. Om vi inte trycker ner dem i kompostfängelset.




Här visar sig de första morötterna! Ynkliga än så länge men vi är nog tacksamma för de vi får. Är det något vi har lärt oss till nästa år så är det att vi inte ska gå efter rekommendationen som står på påsen när det kommer till avstånd då vi planterar. Hujedamej, vid nästa sådd kommer vi inte att vara nådiga med frön! Hellre gallrar man bort än står utan.




Efter en dag på lotten är det inte helt ovanligt att man går hem med platåskor. David har påpekat för Emelie att hon nog behövder dra av skorna lite bättre innan hon går hem. Han brukar tydligen finna spår av lera som leder upp genom hela trapphuset och slutar framför deras dörr.