Nu tar vi vinter på 23:an
Solen hade gått ner då vi arbetade på lotten för sista gången detta år. Himlarns var mörk det var! Vi hade svårt att se var vi satte fötterna och vid ett tillfälle var Linnéa smart nog att lägga ifrån sig sina mörka fingervantar. Eftersom de säkert hade kostat en hel tjuga så kan ni förstå lättnaden när de slutligen återfanns.
Några bilder lyckades vi trots allt ta. Vitlöken. Tänka sig att den vuxit så mycket! Men vi har ju förstått att det är helt i sin ordning och vi blev tipsade av en lottgranne om att man kan klippa av blasten för att använda i maten. Tipsat och gjort!
Gurkörten har fått mycket uppmärksamhet under hösten men det är helt klart välförtjänt. Den har underligt nog vuxit sig ännu större sen senast! Det är kanske svårt för er läsare att göra den uppskattningen. Men vi lovar, den blir bara större och större! Vi är ju i november för tusan.
Då måste vi i vanlig ordning även skryta om våra ringblommor som också kämpat på. Men de sista tappra riddarna plockade vi med oss hem, de fick lysa upp matbordet under middagen.
Emelie hade gett Linnéa uppgiften att plocka några påsar med löv som vi kunde lägga över jordgubbarna och de andra växterna. Som en filt under snötäcket. Tur för Linnéa var att det fanns färdiga högar med löv på baksidan av lägenheten som någon hade krattat ihop. Den som tar, hon har! Vi fick med oss ett överflöd av löv så den sista påsens innehåll kastade Emelie hejvilt omkring sig. Linnéas avancerade kamera förvandlade det till de gulaktiga vivlarna högst upp i bild. Men det mesta, som ni kanske ser i bakgrunden, ligger över gubbarna i pallkragen. Påsarna knutna runt fötterna är bara något vi tog till då vi inte hade fula skor nog för att spatsera runt i leran med. Det är alltså inget vi gör sådär i vardagen annars.
Efter att vi knölat in samtliga verktyg, zinkbaljan, vattenkannan och Konsumlådan i bilen körde vi hem till Emelie. Vi hade en höstmiddag för att fira av denna säsong. Det blev en svampsoppa på kantareller som Linnéa plockat i Småland. Vi hackade i vitlöksblasten, som förresten doftade ljuvligt. Till det åt vi mjukt bröd med hjortronsmarmeladen Emelie plockade fram.
Nu har vi tagit vinter. Kanske dyker det ändå upp något blogginlägg bara för att det kliar i fingrarna. Annars är det dags att börja läsa igen i april. Nu får snön komma!
Några bilder lyckades vi trots allt ta. Vitlöken. Tänka sig att den vuxit så mycket! Men vi har ju förstått att det är helt i sin ordning och vi blev tipsade av en lottgranne om att man kan klippa av blasten för att använda i maten. Tipsat och gjort!
Gurkörten har fått mycket uppmärksamhet under hösten men det är helt klart välförtjänt. Den har underligt nog vuxit sig ännu större sen senast! Det är kanske svårt för er läsare att göra den uppskattningen. Men vi lovar, den blir bara större och större! Vi är ju i november för tusan.
Då måste vi i vanlig ordning även skryta om våra ringblommor som också kämpat på. Men de sista tappra riddarna plockade vi med oss hem, de fick lysa upp matbordet under middagen.
Emelie hade gett Linnéa uppgiften att plocka några påsar med löv som vi kunde lägga över jordgubbarna och de andra växterna. Som en filt under snötäcket. Tur för Linnéa var att det fanns färdiga högar med löv på baksidan av lägenheten som någon hade krattat ihop. Den som tar, hon har! Vi fick med oss ett överflöd av löv så den sista påsens innehåll kastade Emelie hejvilt omkring sig. Linnéas avancerade kamera förvandlade det till de gulaktiga vivlarna högst upp i bild. Men det mesta, som ni kanske ser i bakgrunden, ligger över gubbarna i pallkragen. Påsarna knutna runt fötterna är bara något vi tog till då vi inte hade fula skor nog för att spatsera runt i leran med. Det är alltså inget vi gör sådär i vardagen annars.
Efter att vi knölat in samtliga verktyg, zinkbaljan, vattenkannan och Konsumlådan i bilen körde vi hem till Emelie. Vi hade en höstmiddag för att fira av denna säsong. Det blev en svampsoppa på kantareller som Linnéa plockat i Småland. Vi hackade i vitlöksblasten, som förresten doftade ljuvligt. Till det åt vi mjukt bröd med hjortronsmarmeladen Emelie plockade fram.
Nu har vi tagit vinter. Kanske dyker det ändå upp något blogginlägg bara för att det kliar i fingrarna. Annars är det dags att börja läsa igen i april. Nu får snön komma!
Kommentarer
Trackback
