nuodlarvi

När vi hade skördefesten härom veckan nöjde vi oss inte med att bara laga mat. Se, göra en sak i taget gör bara latmaskar. Vi kokade såklart saft också. Rabarbern har växt och växt och växt sedan vi "tog hand om den" i våras. Den har faktiskt växt så pass att vi blivit varnade för att om vi inte säger åt den snart så kommer vi få skäll från paragrafryttare som ogillar att man behöver trampa på dess blad som så fint lagt sig mitt i den allmänna gången. Om detta stämmer eller ej lär vi aldrig få reda på eftersom vi blev så skakiga att vi raskt skar ner den.


Här är högen av stjälkar. Bladen rev vi lyckligt ner i komposten innan vi drog hem. Varje gång vi slänger något däri som inte är ogräs känns det lite extra fint.


Den största skålen som fanns la vi rabarber på. Eller i.


Mums!


Här ska röras! Och debatteras om hur mycket som ska röras. Det är därför Emelie håller krampaktigt i sleven och morrar lite varje gång Linnéa kommer för nära.


Rabarber koket blev så många liter att det fick rinna av i omgångar. Lite pyssel med att pyttsa upp i olika skålar och hälla tillbaks igen. Men med fyra händer och två skarpsinta huvuden går det bra!


Kokande vatten och en skvätt salt fick man lov att hälla i flaskorna innan den efterlängtade saften kunde ta plats.


Dags att koka igen efter "avrinningen".


Socker efter behag och så lite hallon/lime-saft från efterrätten vi åt.


Resultatet! Undertecknad kan även gå i god för att den smakar fantastiskt gott. Mycket bättre än vi vågat ana!

När vi ändå var och handlade passade vi på att svänga förbi systemet och handla en flaska vin till vår ordförande. Vi har varit skyldig honom det sen vi lånade jordfräsen i våras. Och så en flaska till oss själva såklart, det var ju finmiddag.



På med förkäden och fram med knivar. Här skulle skalas och hackas!



Allt samman i en salig röra. Ugnsrostade rotgrönsaker.



Tillsammans med en röra på fetaost, cream cheese och vitlök, samt en guacamole, var det helt fantastiskt gott!



Vi njöt helt enkelt.



Till efterrätt gjorde vi en basilikaglass på basilikan vi odlat, tillsammans med en röra på hallon, lime och citron. Som dessa två glada gubbar såg vi ut när festen var slut!

Här ligger oregano på tork. Bara sådär, rakt upp och ner på ett fat, i köket. Ibland har man inte tid att torka kryddor snabbt.



På vägen till jobbet häromdagen gick jag förbi en rabatt med torkande lavendel. Lavendel skall vi ha mer av nästa år har vi bestämt. Så på vägen hem gick jag förbi samma väg och plockade på mig alla dessa frökapslar. De ska få torka till och sen åker de ner i en påse.



På gardinstången fick kvistarna hängas. Basilikan ska döden dö.

Vi har länge gått och spanat på dillen. Den har blivit stor och börjat ta sig friheter. Nästan så att den var på väg att gå i blom! Det gör man inte ostraffat på 23:an. Så efter flera dagars av "Vi kanske borde ta och göra något..." så gjorde vi till slut slag i saken. Nu är dillen skördad!


Linnéa blev så till sig att hon till och med ryckte upp en och annan rot. Det var lite väl tyckte Emelie och gav henne arga ögat.

Som straff fick Linnéa rensa all dillen. Det var många kvistar, om vi säger så. Det tog rätt långt tid, kan ju också tilläggas.

Nu har vi dill så det räcker och blir över i tryggt förvar i frysen. Om man är spekulant på en kvist går det bra att anmäla sitt intresse i kommentarsfältet.

Idag gör man rabarberkräm! Tusen gånger lättare än vad man kan tro om man aldrig gjort det förr.



Skölj och skala rabarbern. Det här visade sig vara ungefär 6 dl i ett litermått.



Resterna ser ut som paketkrusidull.



Koka upp 4 dl vatten med 1 dl socker (gärna ekologiskt). Lägg i rabarbern och koka den mjuk, det tar bara någon minut. Blanda 3 msk potatispulver i lite kallt vatten, häll i redningen och rör under tiden. Låt det sedan bara koka upp igen.



Ös ner krämen i ett kärl, gärna ett med lock, och låt det svalna. Man kan med fördel strö över lite socker det sista man gör för att undvika skinn på ytan.

På rövardagen fick vi inte bara med oss rödbetorna. Vi fick också med oss några lökar av snälla Janne, samt äpplen som Linnéa pallade från ett dagis. Det låg precis vid den gamla lotten och får man chansen att stjäla från dagisbarn så tar man ju den.

Hemma hos Linnéa fick rödbetorna och några av äpplena bidra till en väldigt god juice. De blandades med morötter, melon, päron, ingefära och citron. En riktigt läskande vitaminbomb, bra för en som ligger på sjuksängen! Köttet från rödbetorna och morötterna blandades ner med nötfärs och blev finfina biffar. Dumt att slänga om det går att använda. Tänk så man lär sig att uppskatta maten när man börjat odla själv! Jannes lökar (haha) hackades också ner i blandningen och det hela kryddades med timjan, rosmarin, paprika, vitlök, samt salt och peppar. Till efterrätt snickrade Linnéa ihop en paj på palleäpplen och ett päron. Jättegod blev den men inget besök kom då hon var hemma sjuk. Så stackars Nea blev tvungen att äta upp den själv. Med lite vaniljglass hon hittade i frysen.

Hemma hos Emelie lagade hon och David ihop rödbetsbiffar som blev väldans smarriga!