nuodlarvi

För drygt två veckor sedan efter en gemensam förmiddag på skatteverket, sedan plugg och ärenden på varsitt håll, blev det balkonghäng på eftermiddagen. Vi knep ett par stekheta minuter i solen innan den vandrade vidare runt hörnet, så underbart! Efter det blev det kaffe, tupplur, korsord och omplantering. Här sitter Emelie med tomatplantorna. Så kan en tisdag se ut på Gröna gatan.

 

Fredagen därpå hade vi vår inflyttningsfest, vilken succé! Vi hade bakat dammsugare på eget vis, vitchokladtryffel och både lyckade och misslyckade maränger. Vi hade en tipsrunda runt lägenheten med frågor om oss, lägenheten och lotten. De fina priser vi delade ut till första, andra och tredje plats var saker vi fyndat i skåpen från de tidigare hyresgästerna: en blå elefant, en plinga med inbyggd kapsylöppnare, samt en studentkatalog ’02.




De fick helt klart ett intressant utséende. Var det denna plåt vi serverade eller slängde?

Nu börjas det!



Igår försådde jag två sorters tomater och broccoli. Tomaterna är i småkrukorna närmast. Högväxande i de bruna och busktomater i de svarta. Tre frön i varje, 1 cm djupt i såjord. Och så rejält med vatten från blomsprutan.

I äggkartongen huserar broccolin. Det kan vara så att jag gick bananas och tömde hela påsen. Det kan också vara så att de inte hamnade i speciellt prydliga rader. Orsaken kan bero på att jag skvallrade i telefon samtidigt och inte var helt fokuserad. Troligtvis kommer jag därför att få skäll av Linnéa för mitt slarv. Men om detta vet hon ännu inget och tills mitt misstag blir uppenbart har jag säkert kommit på en bra bortförklaring. Säkerligen någon som handlar om att det egentligen var hennes fel och inte mitt. Förslag någon?

Igår kväll träffades vi över Skype och beställde fröer tillsammans på internet. Vi rotade fram våra listor vi skrev i höstas på vad vi önskade till följande år och då blev det en hel del tillslut. Sånt här tänkte vi trolla fram i sommar:

   

 

     

  

 

Och vi har en himla massa fröer som redan ligger och väntar i en låda hos Emelie. KUL ska det bli!

Idag gjorde jag (Emelie) årets första besök på lotten. Tog med termosen och slog mig ner på vår låda med en kopp kaffe. Satt i solen, filosoferade och visionerade. Det är något speciellt med vårat lottområde. Även fast det i dagsläget mest är grått och dött så pirrar det i magen för man vet att snart, snart, snart kommer det att blomstra och växa och grönska. I år kommer dessutom bli extra speciellt. Vi är inga förstagångsodlare utan kaxiga andrasäsongare. Dessutom kommer vi från april att vara kombos. I praktiken betyder det ännu mer nörderi och turer till lotten i tid och otid. Ladda för många nattliga rapporter om vattning och ogräsrensing!



Så här fint var det!

Snart är det vår och då drar livet på lotten igång igen! Och inte nog med det, vi ska dessutom bli KOMBOS! Om en månad hoppar jag på flyget och flyttar hem till Sverige igen och då bosätter vi oss i en troligtvis ganska risig tvåa tillsammans. Mysigt värre! Eftersom vi båda har det lite fattigt om möbler och dekoration så bjuder det in till en hel del pyssel och kreativa lösningar, vilket i sin tur innebär att ni mycket väl kan förvänta er ett och annat TITTA VAD VI GJORT, ALLDELES SJÄLVA-inlägg. Men självklart kommer det att hända mycket spännande saker på lotten också, vi känner det som att det är först i år som vi kan komma igång på riktigt. Vi har många planer och idéer, vissa möjligen smått galna, men vi måste ju självklart upprätthålla vårt rykte på lotten som ”påhittiga och kreativa”. Vi har även en hel lista på blommor, kryddor och grönsaker som vi ännu inte har, men önskar. Spännande, minst sagt.

Vi ska alltså börja om på ett nytt blad, som vissa säger… men inte riktigt. Vi har ju haft lite av en Vad var det jag sa-tävling eller DU hade fel-tävling, vad än man nu vill kalla det. Nu kommer jag inte riktigt ihåg ställningarna men jag minns att Emelie påstod sig leda med en poäng. Först var min tanke att avsluta förra årets säsong med ett JAG HADE RÄTT!! HA! … men så blev jag lite lat och har helt enkelt sugit på karamellen fram till nu. Vi kan alltså börja detta år med ett Jag hade rätt! RÄTT! .......................Men nu i skrivande stund börjar jag känna hur triumfen bleknar, när jag tänker på att det hela alltså handlar om något som hände Förra Året. Emelie odlade en ny vända spenat och rädisor som det aldrig riktigt blev något av. I hela tre veckor höll hon modet uppe medan jag hånskrattade och menade på att jag skulle få ett Jag har rätt-poäng. Fasen. Ja så här såg det i alla fall ut när hon äntligen gav upp:

Ni vet när man köpt t.ex. en mango eller ananas medan den fortfarande är omogen. Så man måste vänta otåligt i några dagar innan man får äta den. Och hur man under de där dagarna går förbi frukten och dreglar lite grann när man tänker på hur god den snart kommer att vara, bara den får mogna lite. Så plötsligt blev det helg och man fick mycket att göra och man helt enkelt glömde bort den där mangon eller ananasen, kanske ända till på tisdagen. Och när man då på tisdagen äntligen ska skära upp den goda frukten, så upptäcker man att den har blivit en smula övermogen och faktiskt smakar lite rutten.

Ungefär så känns det att skriva det här blogginlägget nu.

Solen hade gått ner då vi arbetade på lotten för sista gången detta år. Himlarns var mörk det var! Vi hade svårt att se var vi satte fötterna och vid ett tillfälle var Linnéa smart nog att lägga ifrån sig sina mörka fingervantar. Eftersom de säkert hade kostat en hel tjuga så kan ni förstå lättnaden när de slutligen återfanns.



Några bilder lyckades vi trots allt ta. Vitlöken. Tänka sig att den vuxit så mycket! Men vi har ju förstått att det är helt i sin ordning och vi blev tipsade av en lottgranne om att man kan klippa av blasten för att använda i maten. Tipsat och gjort!



Gurkörten har fått mycket uppmärksamhet under hösten men det är helt klart välförtjänt. Den har underligt nog vuxit sig ännu större sen senast! Det är kanske svårt för er läsare att göra den uppskattningen. Men vi lovar, den blir bara större och större! Vi är ju i november för tusan.



Då måste vi i vanlig ordning även skryta om våra ringblommor som också kämpat på. Men de sista tappra riddarna plockade vi med oss hem, de fick lysa upp matbordet under middagen. 



Emelie hade gett Linnéa uppgiften att plocka några påsar med löv som vi kunde lägga över jordgubbarna och de andra växterna. Som en filt under snötäcket. Tur för Linnéa var att det fanns färdiga högar med löv på baksidan av lägenheten som någon hade krattat ihop. Den som tar, hon har! Vi fick med oss ett överflöd av löv så den sista påsens innehåll kastade Emelie hejvilt omkring sig. Linnéas avancerade kamera förvandlade det till de gulaktiga vivlarna högst upp i bild. Men det mesta, som ni kanske ser i bakgrunden, ligger över gubbarna i pallkragen. Påsarna knutna runt fötterna är bara något vi tog till då vi inte hade fula skor nog för att spatsera runt i leran med. Det är alltså inget vi gör sådär i vardagen annars.



Efter att vi knölat in samtliga verktyg, zinkbaljan, vattenkannan och Konsumlådan i bilen körde vi hem till Emelie. Vi hade en höstmiddag för att fira av denna säsong. Det blev en svampsoppa på kantareller som Linnéa plockat i Småland. Vi hackade i vitlöksblasten, som förresten doftade ljuvligt. Till det åt vi mjukt bröd med hjortronsmarmeladen Emelie plockade fram.

Nu har vi tagit vinter. Kanske dyker det ändå upp något blogginlägg bara för att det kliar i fingrarna. Annars är det dags att börja läsa igen i april. Nu får snön komma!

För några dagar sen hade vi höströjning på lotten. Att höströja innebär att rensa, klippa, slänga skräp och slåss med råttor.


Rosenbönorna hade vissnat och här klär Linnéa av Solsidan dess sommarskrud. Ett välbehövt tillskott till komposten.



En naken spaljé. Men den står ännu stadigt och vi tror starkt på att den kommer att hålla under vintern.



Vitlöken växer ännu så det knakar. Eller knarkar som Emelie säger.



Blomsterkrassen gav upp. Kämpade starkt de sista två månaderna men vilar nu i frid tillsammans med dyngan från 4H-gården.



Så här ser det ut efter ommöbleringen: pallkragar på rad. Överbliven jord, bland annat från Emelies balkong, har skyfflats (skövlats) ner i dessa. I den första ligger blomsterkrassen för att ge näring till jorden nästa år. Den enes död, den andres bröd.



I våran egenhändigt snickrade låda hade ett gäng råttor flyttat in. Vi fick inte träffa våra inneboende i fråga (så att slåss med dem kanske var att ta i), men väl deras avföring. Täckväven hade de bonat, bajsat ner och besudlat. Med hjälp av pinnar lyfte vi upp inredningen (med viss problematik) och stoppade raskt ner i plastpåsar. Självklart vräkte vi våra hyresgäster då de varken betalade hyra eller städade efter sig. OBS! Inga råttor kom fysiskt till skada under aktionen.



Här ser ni hur duktigt våra jordgubbsplantor ännu arbetar.



Gurkörten lever och frodas långt in på höstkanten.



Ringblommorna börjar tacka för sig. Några envisa blommar dock fortfarande.



Obligatorisk kaffestund!



Vi tog ett antal bilder för att ha någon på oss tillsammans. Det här var den mest vettiga, säger en del om hur de andra såg ut. Vi är bättre på att odla!

Det är rätt sällan vi är helt överrens om saker och ting. Största debattämnet under hösten har varit rädisornas vara eller icke vara. Jag sådde dem i slutet av säsongen och har envist vägrat att låta Linnéa skövla dem. Hoppet har levt om att det kanske, kanske skulle gå att få sig en liten rädisa ändå. Länge såg det mörkt ut, med små bleka blad som stack upp ur jorden. Linnéa hånskrattade och tog så ofta som möjligt chansen att fråga om jag skördat något än. Sist vi var där medgav jag, högst motvilligt, att jag nog förlorat slaget. Men icke! Igår kunde jag minsann plocka upp och knapra på några mycket goda rädisor. Att de var väldigt små hör inte hit. Nog får man väll säga att det nu står 1-0 till Emelie?

Att hösten är här är det väll ingen som har missat. Ja, förutom vår kolonilott då. Vi har plockat upp det som ska upp ur jorden, vänt på lerhögarna, rört ner några skottkärror dynga, klippt kvistar och stoppat i komposten. Men det verkar som om jordgubbarna och smultronen inte fattar vinken. Jag var dit för några dagar sedan och kunde plocka med mig ett helt gäng jordgubbar. Visserligen var de gröna, (ja, det blir ju så när ingen sol skiner på dem!), men efter några dagar på en tallrik i fönstret gick de att äta. Och titta på den här smultronplantan! Så som den beter sig kan man ju tro att det är juni. Visserligen bor vi ju söderut, men äta smultron i oktober blir lite för mycket.



Gurkörten har verkligen fått frispel senaste veckorna. Från att vägrat att växa, till att spotta ur sig en ynka liten blomma övergick den till att fullkomligen älska livet. Den tänker minsann inte gå och lägga sig bara för att det börjar bli lite kallt. "Jag vill vara vaken lääääängre! Jag är stor nu!" kan man nästan höra den skrika när vi lite försynt påpekar att snart kommer snön och bäddar om den.

Av den trevliga grannen Kristoffer fick vi en förvuxen zucchini att ta frön av. Vi klubbade och flådde bjässen under skördefestkvällen.



Kallblodig mördare.



Om man tittar nära så kan man se att stackaren börjat blöda.



Äntligen! Efter många hugg och krigsvrål lyckades Linnéa dela den i två.



Det fanns oändligt med frön och det var ett pillrigt jobb. Nu har vi långt många fler zucchinifrön än vad vi behöver. Vi hade tänkt att två plantor kunde få räcka. Men då kan man istället ge bort några och tjuvplantera resten runt om i Uppsala.

När vi hade skördefesten härom veckan nöjde vi oss inte med att bara laga mat. Se, göra en sak i taget gör bara latmaskar. Vi kokade såklart saft också. Rabarbern har växt och växt och växt sedan vi "tog hand om den" i våras. Den har faktiskt växt så pass att vi blivit varnade för att om vi inte säger åt den snart så kommer vi få skäll från paragrafryttare som ogillar att man behöver trampa på dess blad som så fint lagt sig mitt i den allmänna gången. Om detta stämmer eller ej lär vi aldrig få reda på eftersom vi blev så skakiga att vi raskt skar ner den.


Här är högen av stjälkar. Bladen rev vi lyckligt ner i komposten innan vi drog hem. Varje gång vi slänger något däri som inte är ogräs känns det lite extra fint.


Den största skålen som fanns la vi rabarber på. Eller i.


Mums!


Här ska röras! Och debatteras om hur mycket som ska röras. Det är därför Emelie håller krampaktigt i sleven och morrar lite varje gång Linnéa kommer för nära.


Rabarber koket blev så många liter att det fick rinna av i omgångar. Lite pyssel med att pyttsa upp i olika skålar och hälla tillbaks igen. Men med fyra händer och två skarpsinta huvuden går det bra!


Kokande vatten och en skvätt salt fick man lov att hälla i flaskorna innan den efterlängtade saften kunde ta plats.


Dags att koka igen efter "avrinningen".


Socker efter behag och så lite hallon/lime-saft från efterrätten vi åt.


Resultatet! Undertecknad kan även gå i god för att den smakar fantastiskt gott. Mycket bättre än vi vågat ana!

När vi ändå var och handlade passade vi på att svänga förbi systemet och handla en flaska vin till vår ordförande. Vi har varit skyldig honom det sen vi lånade jordfräsen i våras. Och så en flaska till oss själva såklart, det var ju finmiddag.



På med förkäden och fram med knivar. Här skulle skalas och hackas!



Allt samman i en salig röra. Ugnsrostade rotgrönsaker.



Tillsammans med en röra på fetaost, cream cheese och vitlök, samt en guacamole, var det helt fantastiskt gott!



Vi njöt helt enkelt.



Till efterrätt gjorde vi en basilikaglass på basilikan vi odlat, tillsammans med en röra på hallon, lime och citron. Som dessa två glada gubbar såg vi ut när festen var slut!

Sedan en vecka eller två tillbaka har vi haft mycket för oss och kanske varit lite lata så uppdateringarna har varit få. Så för att kompensera bjuder vi nu på lite extra gott godis, något i vårat tycke bland det bästa på hela säsongen: SKÖRDEFESTEN!



Det hade varit strålande väder hela dagen, men då Linnéa först anlände till lotten såg det ut såhär på himlen. Strax därefter föll regnet men självklart var det ingenting som skulle stoppa oss! På med trädgårdshandskarna och fram med småspadarna, här skulle röjas!



Spända över att äntligen få smaka på tennisbollen. Med väldigt låga förväntningar blev vi glatt överraskade och vi som tidigare sagt att vi bara tänkt ha kålrabbi detta år ångrade oss snabbt. Det får bli en hel radda nästa år!


Blöt men glad jänta. Potatisarna var små, men rackarns goda!



Hinken full av gott.



Lådan fungerade bra som bänk när Linnéa sköljde av alla grönsakerna. Nanting så lerigt.



Efter ovädret kom en sagolik regnbåge...



...som slutade vid lotten. Så det måste vara sant, att man finner en skatt vid regnbågens slut! Himla fint var det.



Men "jorden" som redan är lerig och svår nog blev inte lättare att handskas med efter att det regnat. Då var det inte populärt att gräva efter svartrötterna.



Det var som en uppvärmning inför kursen Skapa i lera.



En del av fångsten.



Bara för att det ser så jävla gött ut.



Lagom till att vi skulle vidare till affären (jo, vi behövde ett par saker till middagen som vi inte kunde odla själva) så slutade dropparna komma. Då fick solen istället torka våra kläder.

Jag har en himla massa skatter på matbordet. Ett knippe nyplockade ringblommor som skiner upp en mulen dag. Frön som ligger på tork och arkiveras så småningom i små kaffefilter. Självklart skriver jag namnet på kuverten för även om man idag tycker att det är lätt att se vad det är för ett frö så kan man gott ha blandat ihop det till nästa säsong. Och i fruktskålen har jag fortfarande några palleäpplen kvar. Då och då skivar jag ner ett i frukostgröten. Tillsammans med kanel och honung blir en havregryndgröt inte mycket bättre än så.

Det kan vara svårt att se på de här bilderna men vi klippte faktiskt ner hallonbuskarna någon vecka sedan. Och ett litet gäng elaka brännässlor som ett par trädgårdshandskar inte hade en chans mot.......

Före kommer först:



Efter:

Ja, kan ni se vilken otroligt stor skillnad det blev?



Vitlöken är väldigt pigg och vill visa framfötterna redan nu. Vi blev lite oroliga först men så var det lätt att läsa sig till att de gärna är lite kaxiga på hösten och har god anledning till att vara det också för vinterkylan biter minsann inte på en vitlök!



Vi har två prydnadspumpor som växer på sig och blir fina. Det passar ju perfekt, då får sessorna varsin. Om vi har tur så förvandlas de till en tjusig vagn och våra blöta, leriga skor till varma torra strumpor. Eller åtminstone ett par hela byxor till Emelie. För när vi bröt av rabarbern tog hon i så byxan sprack och skadeglädjen var inte nådig från Linnéas håll. Det var en fin dag.