nuodlarvi

Lottgrannar alltså. Elsy kom förbi medan vi beklagade oss över vilken tid det tar att få fram några ynka rotgrönsaker. Så hon gav oss ett gäng morötter med ben. Jag vet inte om hon ville håna oss för att våra morötter är så långsamma medan hennes praktiskt taget kan springa.. Men vi tackade och åt dom ändå. Gott!

I fredags var Emelie och Linnéa på vad man såhär i efterhand kan kalla för studiebesök. Wiks slott åkte vi till, ungefär 2 mil utanför stan. Vi var helt hänförda över hur vackert det var, vilka miljöer! "Slottsbyggnaden är ursprungligen en försvarsborg från omkring 1450 och renoverad i fransk stil på 1600-talet, men fick sitt nuvarande exteriöra utseende vid arkitekten Fredrik Wilhelm Scholanders restaurering 1858-60."



På bron utanför en av byggnaderna (som hette Stenhuset?) hade de en fin samling pelargoner, säkert 15 olika sorter! Sen träffade vi på rektorn som var gullig nog att bjuda oss på kaffe i deras cafeteria då det inte fanns något fik öppet.



Vi strosade runt i området ganska länge och njöt. I stenhuset hade vi knipit åt oss varsitt häfte om kurser på Wiks folkhögskola. När vi kom hem anmälde vi oss till helgkursen Skapa i lera! Men innan dess for vi förbi lotten och hälsade på alla våra vänner:



Fröken Prydnadspumpa


Fru Kålrabbi


Gänget Morötter


Och här står herrarna på rad.

Vi har länge gått och spanat på dillen. Den har blivit stor och börjat ta sig friheter. Nästan så att den var på väg att gå i blom! Det gör man inte ostraffat på 23:an. Så efter flera dagars av "Vi kanske borde ta och göra något..." så gjorde vi till slut slag i saken. Nu är dillen skördad!


Linnéa blev så till sig att hon till och med ryckte upp en och annan rot. Det var lite väl tyckte Emelie och gav henne arga ögat.

Som straff fick Linnéa rensa all dillen. Det var många kvistar, om vi säger så. Det tog rätt långt tid, kan ju också tilläggas.

Nu har vi dill så det räcker och blir över i tryggt förvar i frysen. Om man är spekulant på en kvist går det bra att anmäla sitt intresse i kommentarsfältet.

... är det tur att ringblomman gör det!

Rosenbönor och jordgubbar!


Färskpotatis!

Efter flera dagars regnande kan det lätt bli så att...

.... vi kommer till lotten en dag och finner att all bråte vi har i Konsumlådan tar sig ett ofrivilligt bad.

Då måste man tömma ur all blöt bråte ur lådan...

... och dessutom torka sina handskar innan man kan börja arbeta.

Men arbetet fördröjs ju även om verktygen är upptagna med annat...

... till exempel med att agera torkställning åt en dyblöt fiberduk.

Men då är det ju tur att solen skiner och man kan sitta på den nysnickrade lådan och filosofera!

Det här är ett inlägg som jag lovat att skriva men faktiskt både varit för lat för att göra och sedan glömt bort. Men äntligen har bildera rotats fram och nu ska jag berätta lite om kvällen då Linnéa och Emelie skulle gå ut och äta en bit mat, med en enda regel: att inte prata om lotten.



Under middagen på en studentnation hade vi trevligt, trots den förkastliga pastasalladen som lät så god. Vi pladdrade på och kvällen var fin. Vi gick vidare till en annan studentnation som låg precis intill (jättefin, mysig gård och det var varmt nog att sitta ute hela kvällen) och väl där träffade vi ett par bekanta till Linnéa och två vänner till Emelie. Vi trängdes allihop vid ett och samma bort och det var nog här allting gick snett.
Vi. Började. Berätta. Om. Kolonilotten.
Ja, och inte var det nog att berätta om den heller! Det tog inte lång tid förän en mobil fiskades upp och vi gick in på vår blogg för att visa bilder dessutom! Vi hade misslyckats med vår enda regel. Men värre skulle det bli...




Under den lilla efterfesten hos Emelies vänner med lite gitarrspel och sång, kom vi på den goda idén att vi skulle besöka lotten! Jo, klockan hade vid det laget passerat fyra men ändå kändes det som en väldans god idé. Natten är ung! tänkte vi. Och ljus. Så vi trampade förbi Linnéas hem och plockade upp två sjalar och lite vatten, så trampade vi vidare mot lotten i soluppgången.
 


På vägen dit gjorde vi ett par stopp. Här travade vi in i en liten glänta i skogen som Linnéa varit väldigt nyfiken på tidigare.



Det visade sig mest vara lite skräp men också ett väldigt fint målat litet hus!






Här är nattens fångst till 23:an. Vi cyklade förbi en lokal som hade slängt ut allt möjligt bråte på en parkering! Så där var vi och fiskade. Ett stycke bort som stog på lotten och nästan hann förmultna på två veckor. Det åkte i soporna senare. Men vi hittade också vår stora fina kruka den natten! Den står kvar och agerar nu husrum åt en tjurig växt på Solsidan.



Underbart var det!! En jättefin morgon och det spratt i våra ben! Här är klockan precis 05.00 och vi har just kommit fram.





Buskarna började visa tecken på att vi skulle få några bär och den första potatisblasten hade precis vågat sig upp över jorden.



Vi passade på att arbeta när vi ändå var där. Emelie vattnade på rejält och Linnéa gick till attack mot ogräset.



Om Emelie ändå hade gått ut på krogen med stövlar! Då hade ni inte behövt se det här.




På cykelturen hem gjorde vi också ett par stopp. Här ville Linnéa stanna en stund för att hälsa på korna.



Vi stannade även till vid det före detta kolonilottsområdet för att avundas och önskaviljaha. Mot sju-tiden hade energin börjat tryta så vi hasade oss hem till Emelie. För Emelie hade nämligen PF (PojkvänsFritt) så Linnéa fick sova över!




Då hör det till med lite fniss och fjanterier innan man somnar!

Lotten i början av maj...



...och lotten i slutet av augusti.

Idag gör man rabarberkräm! Tusen gånger lättare än vad man kan tro om man aldrig gjort det förr.



Skölj och skala rabarbern. Det här visade sig vara ungefär 6 dl i ett litermått.



Resterna ser ut som paketkrusidull.



Koka upp 4 dl vatten med 1 dl socker (gärna ekologiskt). Lägg i rabarbern och koka den mjuk, det tar bara någon minut. Blanda 3 msk potatispulver i lite kallt vatten, häll i redningen och rör under tiden. Låt det sedan bara koka upp igen.



Ös ner krämen i ett kärl, gärna ett med lock, och låt det svalna. Man kan med fördel strö över lite socker det sista man gör för att undvika skinn på ytan.

Nu har vi alltså börjat fundera och planera lite mer allvarligt på hur vi vill ha det nästa år. Ja, det börjar faktiskt bli dags för det. Tre pallkragar har tillkommit (för 50 kr/st) så vi har nu sammanlagt 5 st. Vi har kommit överens på ett ungefär hur de ska placeras ut. Vi flyttade förvaringslådan till ena kanten bredvid den nya komposten. I början tänkte vi ha lådan på Solsidan men nu blev den så mycket större än vi först hade tänkt oss så den kan inte fungera som sittbänk där. Men den nya platsen blev riktigt bra! Bilder på det kommer så småningom. Sedan tog vi oss en tur runt lotterna för att få lite inspiration och idéer på lösningar och vad man kan tänkas plantera. Zucchini önskar Linnéa. Vi samtalade en stund med "killen med chilin", som Emelie kallar honom, och hans vän. De trevliga (och relativt unga, jag skulle gissa på ca 35 år) männen berättade att en sådan växt brukar ge ifrån sig ca fem zucchinis per planta. Så lovade de bort chilifrön till oss. De hade förresten en imponerande odling rödbetor! Och vi fick ta om vi ville, gulliga gossar.

Här sitter Emelie beväpnad, beredd på att slå ner den som närmar sig våra små vitlöksbebisar! Alternativt ska hon sätta ner pinnen för att märka ut hur långt vi planterat. Emelie som hade köpt vitlöken glömde de även i sin bil ett par dagar. Nu hade de nästan hunnit utveckla sig till självgående små varelser. Jo, jag menar på att de var mögliga! En skräck för Linnéa. Emelie var modigare och fick handskas med utgallringen. Vi tänkte tjoffa ner två rader här bakom hallonbuskarna för att kunna utnyttja ytan vi har lite bättre. Men det blir till att köpa ytterligare några klasar vitlök. De ska alltså ner i jorden och gotta till sig redan nu så blir de finfina till nästa år!




Eller är det små smurfar vi har tryckt ner i jorden? Vilket fall så äter vi opp dom nästa år!




Tomaterna mognar, vi åt varsin. Chilipojkarna förklarade hur man skulle klippa tomatplantorna för att de skulle ge så mycket skörd som möjligt. Vi fick lära oss att man helst bör ha minst två sorters tomatplanta och hjälpa dem på traven med pollineringen för att få bästa resultat. Det fick oss att börja fundera på ett växthus-projekt för nästa år! Men ett litet då. Om vi inte trycker ner dem i kompostfängelset.




Här visar sig de första morötterna! Ynkliga än så länge men vi är nog tacksamma för de vi får. Är det något vi har lärt oss till nästa år så är det att vi inte ska gå efter rekommendationen som står på påsen när det kommer till avstånd då vi planterar. Hujedamej, vid nästa sådd kommer vi inte att vara nådiga med frön! Hellre gallrar man bort än står utan.




Efter en dag på lotten är det inte helt ovanligt att man går hem med platåskor. David har påpekat för Emelie att hon nog behövder dra av skorna lite bättre innan hon går hem. Han brukar tydligen finna spår av lera som leder upp genom hela trapphuset och slutar framför deras dörr.

På rövardagen fick vi inte bara med oss rödbetorna. Vi fick också med oss några lökar av snälla Janne, samt äpplen som Linnéa pallade från ett dagis. Det låg precis vid den gamla lotten och får man chansen att stjäla från dagisbarn så tar man ju den.

Hemma hos Linnéa fick rödbetorna och några av äpplena bidra till en väldigt god juice. De blandades med morötter, melon, päron, ingefära och citron. En riktigt läskande vitaminbomb, bra för en som ligger på sjuksängen! Köttet från rödbetorna och morötterna blandades ner med nötfärs och blev finfina biffar. Dumt att slänga om det går att använda. Tänk så man lär sig att uppskatta maten när man börjat odla själv! Jannes lökar (haha) hackades också ner i blandningen och det hela kryddades med timjan, rosmarin, paprika, vitlök, samt salt och peppar. Till efterrätt snickrade Linnéa ihop en paj på palleäpplen och ett päron. Jättegod blev den men inget besök kom då hon var hemma sjuk. Så stackars Nea blev tvungen att äta upp den själv. Med lite vaniljglass hon hittade i frysen.

Hemma hos Emelie lagade hon och David ihop rödbetsbiffar som blev väldans smarriga!

Eller, vi rövade lite några dagar sedan. Ingenting olagligt alls! VI FICK TA!



Linnéa var mest ute efter stenbumlingar. Hon hittade några fina platta som hon slet upp och då kunde det vara såhär fina gångar bakom! När denna drogs upp sprang det ut en mus som hade sitt gömställe här.

Just det, jag kanske borde nämna att det var på det förra kolonilottsområdet vi härjade. De skulle gå lös med grävskopor där nu i veckan så vi hörde ryktet att vi fick ta vad vi ville där ifrån! Av det lilla som fanns kvar dvs..




Det fanns många stora sniglar och grodor som man var nära att kliva på med jämna mellanrum.




Vår samlade fångst. Lite plankor att snickra med, en fin, grov, vriden gren och steeeen. Ja, och så busken såklart!




Emelie hade hoppats på att hitta en rödvinbärsbuske och det gjorde hon! Den nya damen (till vänster på bilden) fick ta plats bredvid svartvinbärsbusken. Idag såg den lite ledsen ut men vi ska allt smickra na'! Hon kommer att trivas hos oss med tiden.




Emelie gled förbi Bauhaus (visst?) dagen innan och plockade upp ett splitternytt kompostfängelse! (Jo, jag tror hon betalade för sig också. Hon sa i alla fall att det kostade 99 kr.) Vi kände att vi behövde denna då våran egensnickrade och tillfälliga kompostlåda inte var speciellt luftig, men där emot överfull. Idag såg vi hur någon lottgranne hade odlat tomater i sin kompostlåda så nu funderar vi på att prova på det nästa år.




De konstiga kålbladstjolahoppsan som vi fick av Janne (ni har väl koll på att han är ordförande och granne nu?) har börjat visa sitt rätta jag! Den där bollen kan man säker äta! Någon som vet vad det är nu?


 

Det dräller av sånna här klasar bland rosenbönorna! Vi ska spara en hel del för att torka och så med nästa år. Då tänkte vi sätta frön på båda sidor av spaljén, dessutom bygga på den på höjden då den inte är tillräckligt utmanande för rosenbönorna i nuläget.




Nu vill vi höra hur imponerade ni är av våra rödbetor!! Riktigt stora och goda var de. En annan hade väl förväntat sig nå småfjösbetor så det var en glad överraskning att se hur stora de blivit! Det är fint att man inte måste dra upp allihopen på en och samma gång. De andra kan gott växa på sig lite till nästa gång man känner suget.

Detta är ju en helt ocensurerad blogg och då lär ni ju också få se våra fina husdjur. Osäker på namnet, vi har ännu inte presenterat oss för varandra. Men de ska tydligen gilla gult, därför hänger de på alla blommor med den färgen. Som här, i prydnadspumpan. Men det är ju ändå härligt med bestämda varelser. Gult ja, grönt nej. Inga oklarheter här inte.

Vädret har gjort en svängning här i Uppsala och plötsligt blev det kallt och regningt. Trevligt, tyckte många av våra växter som törstat under större delen av sommaren.


Blommorna i baljan tycker att livet är härligt. Och det är ju trevligt att de trivs så bra, med tanke på att de är de nyast anlända.



Jordgubbarna ser inga problem med att kalendern visar att halva augusti har gått. De tänker hänga med till 1 advent. Minst.



Spaljen växer och frodas! Det var ju tänkt att den skulle skuggga oss när vi under sommaren slog oss ner på lilla uteplatsen efter ett hårt arbetspass för vila och kaffe. Men vi har ju varken haft uteplats eller något att slå oss ner på och spaljen har länge varit för liten för att duga till skuggning. Det finns helt klart utvecklingspotential till nästa säsong.



Men alla på lotten är inte lika glada. Böntornet har börjat packa ihop för säsongen. Sådär vansinnigt mycket bönor blev det ju inte, men å andra sidan tror jag tornet har ansett att det varit alldeles för lite vatten.



Idag fick vi fikonträd av ordföranden, (jo, vi har sjukt fina lottkompisar). Det ska få stå svalt inne över vintern, så får vi se om vi har små träd på 23:an nästa år!

JO, SÅ IGÅR VANEJU ETT HEEELLLOEEETISKT REGNAVÄDÄR. HE FULLSTÄNDIGT VRÄÄÄKTE NER I BACKÄN! SÅ HE GJORT JU EN ANNAN LITT OROLI VA. SÅ MAN TRAMPÄ FÖRBI IKWÄLL Å KOLLE UPP LEVENESTATUSE. Å JA, NO LEVDE DE. OM ÄN LITT PISKEDE.



  

EN LITN TJUVTETT UNDÄR TÄCKVÄVA SÅ KUNT MAN ANÄ LITT NYODLAT SPÄNAT Å VA DÄ ANDRA NU VA SOM DEN BLONDE JÄNTE HADD ODLAT.




Å HÄR SATT KALLE STROPP Å TOGE LÖNGT. CHÄLLA SOM ÖNGDÅMEN SÄJ.




JA, ÅRREGANÅN, HAN Ä VÄL LITT PÅ ÄFTERKÄLKEN MÅ MAN VÄL SÄJE.. MEN RÄSTN VÄX VÄL PÅ SOMEN SKA. BASILEKAN HAR MAN VÄL TJUVÄTÄ PÅ Å JA SKULL NO SÄJ ATT HAN VA LITT PÄPPRIARE ÄN VA MAN Ä VANT MÄ. MEN HE GÅ DÅ AN.


 

Å HÄR KOMMENÄ EN PRYNATSPUMPÄ SKULL JA TRO. KARTA ME HATTA, KAN MAN SÄJ. HE VA VÄNSTRA FÅTTEGRAFEÄ DE. TE HÖGER VETTE TÖSAN. JA, VA SKA MAN SÄJ. FIN FÄRG. VEJT FÅRTFARANDÄ INT VA NE Ä FÖRNÅ.




OJ! RÖBÄTER I ANSEKTÄ PÅ DÄ!
(PAOW! RÖDBETOR IN YOUR FACE!)

  

JÅMENSÅATTEEH..



PÅTATÄS.




RÄNGBLOMMÄN.





BALJÄN MÄ FJOLLEBLOMMÄN. Å NYVATTÄNKANNEN EMMÄLÄ KOMME DRAGENDÄS MÄ.




OGRÄSE KAN JU Å VARÄ FINT.




HAN VÄX JU ÖVÄR GRÄSLÖKA FÖ TUSAN!

  

JA ERKÄNN, HE Ä SAMMA TÅMATKLASÄ PÅ BÅDE BILDNA, MEN JA KUND INT BESTÄM MÄ FÖ VICKEN SOM VA FENAST SÅ DÅ GJORT JA SÅHÄR. HE Ä JU SNART MITT I NATTA SÅ EN ANNAN BÖRJ JU PÅ Å BLI LITT TRÖTT, MEN FARSGUBBN BRUK JU BLI GNÄLLE OM MAN INT UPPDATER. SÅ DÅ BLI NÄ SOM E BLI.




MEN NU TRO JA SNICKARN MÅST VÄND BÅRT HUVÄ. DETTA Ä DÅ LÅDAN VI SNICKRA PÅ. VI ÖVERVÄGDÄ MÖJLEGHETN ATT VI SNICKRE HE SNÄTT, MEN HE LÄT DÅ SÅ TOKET. SÅ VI KOM PÅ ATT DÄ MÅST JU VA EN SYNVELLA.
JA, SÅ ÄRDÄ NO.




Å DÄR KÅM DÄN JA.

Det här är vårat fokus för tillfället; att förvandla tre lastpallar till en stadig låda.

Ja, och att vattna järnet såklart.