Höströjning!
För några dagar sen hade vi höströjning på lotten. Att höströja innebär att rensa, klippa, slänga skräp och slåss med råttor.
Rosenbönorna hade vissnat och här klär Linnéa av Solsidan dess sommarskrud. Ett välbehövt tillskott till komposten.
En naken spaljé. Men den står ännu stadigt och vi tror starkt på att den kommer att hålla under vintern.
Vitlöken växer ännu så det knakar. Eller knarkar som Emelie säger.
Blomsterkrassen gav upp. Kämpade starkt de sista två månaderna men vilar nu i frid tillsammans med dyngan från 4H-gården.
Så här ser det ut efter ommöbleringen: pallkragar på rad. Överbliven jord, bland annat från Emelies balkong, har skyfflats (skövlats) ner i dessa. I den första ligger blomsterkrassen för att ge näring till jorden nästa år. Den enes död, den andres bröd.
I våran egenhändigt snickrade låda hade ett gäng råttor flyttat in. Vi fick inte träffa våra inneboende i fråga (så att slåss med dem kanske var att ta i), men väl deras avföring. Täckväven hade de bonat, bajsat ner och besudlat. Med hjälp av pinnar lyfte vi upp inredningen (med viss problematik) och stoppade raskt ner i plastpåsar. Självklart vräkte vi våra hyresgäster då de varken betalade hyra eller städade efter sig. OBS! Inga råttor kom fysiskt till skada under aktionen.
Här ser ni hur duktigt våra jordgubbsplantor ännu arbetar.
Gurkörten lever och frodas långt in på höstkanten.
Ringblommorna börjar tacka för sig. Några envisa blommar dock fortfarande.
Obligatorisk kaffestund!
Vi tog ett antal bilder för att ha någon på oss tillsammans. Det här var den mest vettiga, säger en del om hur de andra såg ut. Vi är bättre på att odla!
Rosenbönorna hade vissnat och här klär Linnéa av Solsidan dess sommarskrud. Ett välbehövt tillskott till komposten.
En naken spaljé. Men den står ännu stadigt och vi tror starkt på att den kommer att hålla under vintern.
Vitlöken växer ännu så det knakar. Eller knarkar som Emelie säger.
Blomsterkrassen gav upp. Kämpade starkt de sista två månaderna men vilar nu i frid tillsammans med dyngan från 4H-gården.
Så här ser det ut efter ommöbleringen: pallkragar på rad. Överbliven jord, bland annat från Emelies balkong, har skyfflats (skövlats) ner i dessa. I den första ligger blomsterkrassen för att ge näring till jorden nästa år. Den enes död, den andres bröd.
I våran egenhändigt snickrade låda hade ett gäng råttor flyttat in. Vi fick inte träffa våra inneboende i fråga (så att slåss med dem kanske var att ta i), men väl deras avföring. Täckväven hade de bonat, bajsat ner och besudlat. Med hjälp av pinnar lyfte vi upp inredningen (med viss problematik) och stoppade raskt ner i plastpåsar. Självklart vräkte vi våra hyresgäster då de varken betalade hyra eller städade efter sig. OBS! Inga råttor kom fysiskt till skada under aktionen.
Här ser ni hur duktigt våra jordgubbsplantor ännu arbetar.
Gurkörten lever och frodas långt in på höstkanten.
Ringblommorna börjar tacka för sig. Några envisa blommar dock fortfarande.
Obligatorisk kaffestund!
Vi tog ett antal bilder för att ha någon på oss tillsammans. Det här var den mest vettiga, säger en del om hur de andra såg ut. Vi är bättre på att odla!
Rädisornas seger
Det är rätt sällan vi är helt överrens om saker och ting. Största debattämnet under hösten har varit rädisornas vara eller icke vara. Jag sådde dem i slutet av säsongen och har envist vägrat att låta Linnéa skövla dem. Hoppet har levt om att det kanske, kanske skulle gå att få sig en liten rädisa ändå. Länge såg det mörkt ut, med små bleka blad som stack upp ur jorden. Linnéa hånskrattade och tog så ofta som möjligt chansen att fråga om jag skördat något än. Sist vi var där medgav jag, högst motvilligt, att jag nog förlorat slaget. Men icke! Igår kunde jag minsann plocka upp och knapra på några mycket goda rädisor. Att de var väldigt små hör inte hit. Nog får man väll säga att det nu står 1-0 till Emelie?
Några smultron till julbordet?
Att hösten är här är det väll ingen som har missat. Ja, förutom vår kolonilott då. Vi har plockat upp det som ska upp ur jorden, vänt på lerhögarna, rört ner några skottkärror dynga, klippt kvistar och stoppat i komposten. Men det verkar som om jordgubbarna och smultronen inte fattar vinken. Jag var dit för några dagar sedan och kunde plocka med mig ett helt gäng jordgubbar. Visserligen var de gröna, (ja, det blir ju så när ingen sol skiner på dem!), men efter några dagar på en tallrik i fönstret gick de att äta. Och titta på den här smultronplantan! Så som den beter sig kan man ju tro att det är juni. Visserligen bor vi ju söderut, men äta smultron i oktober blir lite för mycket.
Gurkörten har verkligen fått frispel senaste veckorna. Från att vägrat att växa, till att spotta ur sig en ynka liten blomma övergick den till att fullkomligen älska livet. Den tänker minsann inte gå och lägga sig bara för att det börjar bli lite kallt. "Jag vill vara vaken lääääängre! Jag är stor nu!" kan man nästan höra den skrika när vi lite försynt påpekar att snart kommer snön och bäddar om den.
Gurkörten har verkligen fått frispel senaste veckorna. Från att vägrat att växa, till att spotta ur sig en ynka liten blomma övergick den till att fullkomligen älska livet. Den tänker minsann inte gå och lägga sig bara för att det börjar bli lite kallt. "Jag vill vara vaken lääääängre! Jag är stor nu!" kan man nästan höra den skrika när vi lite försynt påpekar att snart kommer snön och bäddar om den.
