nuodlarvi

Idag har fulsidan fått sig ett ansiktslyft. Vi fick låna en jordfräs av vår fina ordförande och förvandlade alla "lerstenar" till någon som nästan kunde liknas vid jord. Lite barkmull på det och på nolltid hade vi två rader morötter, två rader palsternacka, en rad svartrot, en rad brockoli, två rader rödbeta, en rad lök och en och en halv rad potatis. Vi delade upp i sektioner med gångar av tegelsten emellan. Finfint!

För att fira att vi äntligen fått (nästan) alla våra fröer i jorden åt vi en varsin första egenodlad jordgubbe! Lite för tidigt men ändå mycket, mycket gott.

Passade även på att lägga täckväv över både rosenbönorna och gräslöken, då vi inte sett något livstecken från dem. Förhoppningsvis är det lite värme de saknar.

Bilder kommer!

I fredags (den 13/5) passade jag (Emelie) även på att stoppa ner jordgubbsplantorna i jorden.




Förhoppningsvis håller sig graderna på rätt sida strecket, så att de små liven inte fryser om rötterna. De är självklart ordentligt ombäddade av en fiberduk, men ändå. Man blir ju så orolig när de ska vara ute i stora världen alldeles själva.




Vi fick två jordgubbsplantor av Emma för tidigare i våras. Dessa har ynglat av sig så pass att vi nu har 6 plantor. Om det fortsätter i den här takten kommer vi snart att kunna försörja oss på enbart jordgubbsplantproducering. Låter som en trevlig tillvaro, tycker jag!

För fem dagar sen stoppade vi ner frön i pallkragarna. Idag ser det ut så här:


Det är nästan som magi!

Idag var det dags för ytterligare en skattjakt på det gamla kolonilottsområdet. Enligt ryktet ska det strax bommas igen och vi vill ju inte att en massa använbart ska gå oss förlorat! Sagt och gjort tog jag (Emelie) med min vän Lars för en inspektionsrunda. Och gissa om vi hittade grejer!


Massor med användbara tegelstenar gömde sig i hörnet av den här gamla lotten! Och så några brädor och pinnar.



Vår tanke är ju att anlägga en liten uteplats vid spaljen och jakten efter billiga (läs gratis) stenplattor har pågått länge. Ni förstår ju vår lycka när det på en öde lott gömde sig ett helt gäng. Men bara för att de "skänktes" till oss betyder inte det att de var samarbetsvilliga.


Kamp med stenplattor och slutligen: SEGER!


Efter mycket svett fyllde vi bilen med 16 smutsiga stenplattor, ett gäng tegelstenar och några pinnar och gled bort till vår lott. Så snart Linnéa kommer hem från sin kompsemester för förra inlägget ska det anläggas uteplats!


Emma är glad, trots sitt svettiga och oavlönade gratisarbete. Jag tror odlingsivern smittar av sig!

Måndagen den 25e april gick vi på en skattjakt runt det gamla området då vi blivit lovade av en väldigt snäll granne att gräva upp rabarber från hennes före detta lott. Väl där träffade vi ytterligare en lottgranne som erbjöd oss buskar. Slutresultatet blev 2 krusbärsbuskar, 2 svartvinbärsbuskar, ett gäng rabarber, ett större knippe stulen persilja och ett stycke krigsskada. Linnéa hamnade nämligen i krig med en envis rot och tog då hjälp av grepen (även kallad Greven) för att skära loss roten. Tummen blev skinnskalad men buskjäveln står nu nergrävd på vår mark och ska banne mig växa.



Rabarberna och persiljan blev tillfälligt planterade i en gammal trälåda från Ica.

 -


På torsdagen blir pallkragarna vi hittat på Blocket för 100 kronor styck hemfraktade till Linnéa.


-


Fredagen startar tidigt, redan strax innan åtta hämtar Emelie upp Linnéa och pallkragarna. Efter en gemensam frukost beger vi oss raka spåret mot Bauhaus. Där köper vi sex säckar jord och dylikt, två säckar lecakulor (som visade sig vara en säck för mycket), samt ett par finfina trädgårdshandskar till Linnéa.


Det är handskarna som är det viktiga på denna bild.

Väl på lotten fann vi en gåva från en av de snälla grannarna, nämligen ytterligare en krusbärsbuske (ärligt talat är det bara en gissning, vi vet ännu inte säkert) och en mystisk växt vi inte hade någon aning om vad det var.



Så här såg det ut innan vi började med dagens arbete. Fyra buskar och alldeles för mycket lerjord.

Sedan fick vi klia oss i huvudet och planera om upplägget när vi skulle sätta ut pallkragarna. Vi märkte ut deras nya plats och grävde där upp jorden som vi sedan blandade med några nävar lecakulor och jag-minns-inte-vad-för-sorts-jord. Det kan eventuellt ha varit lite-av-varje-som-fanns-kvar-sedan-tidigare-jord.


 

Emelie hade läst sig till tipset att lägga tidningspapper i botten för att slippa ogräs. Det kan hända att vi i efterhand har läst det hela lite mer noggrant och förstått att tidningarna skulle överlappa varandra med minst en decimeter men det låtsas vi inte om. Där efter öste vi på en blandning med lerjord, lecakulor, plantjord och en nypa gödsel.


Efter lite vattenskvättning och granntjatter åkte vi till Emelie och svidade om. Vi skulle till Enköping på äventyr! Staden bjöd på diverse loppisar och Linnéa fyndade en rolig och matnyttig bok om odling för en tia. Odlarglädje i grönsakslandet heter den och är skriven av Åke Truedsson.


Med Emelie framför ratten och Linnéa som kartläsare tog vi oss ut till Hallonkvinnan. Hon skänkte bort hallonbuskar till den som orkade komma och själv gräva upp. Vi tog många. En hel sopsäck faktiskt. Hallonkvinnan hade en underbar gård med två sorters höns, en trevlig son och tre sorters hund. En av hundarna skulle man nog kunna kalla häst om man ville.


På väg där ifrån stannade vi till vid det som skulle bli en majbrasa. Det var här vi hittade grenarna till vår vackra spaljé.



Linnéa knycker alltså plockepinn och skall inte brännas på bål som en annan häxa.


Med bilen full åkte vi hemåt men gjorde ett kort stopp på en liten loppis som det var skyltat till längst med vägen. En rostig gammal spade för tio riksdaler tackade vi för. Det var en rar liten loppis där man själv fick lägga pengarna i kassan och skriva upp vad och för hur mycket man handlat.


Efter middagen drog vi igång på lotten. Den tredje krusbärsbusken åkte i jorden, sedan grävde vi upp ett dike till hallonbuskarna. Där kan vi snacka tungt arbete och tacksamma var vi för den nyinköpta spaden. Vi blandade upp jorden och satte i buskarna. Lika så med rabarberna och den mystiska växten. Vi fyllde pallkragarna ytterligare med en spännande jordblandning som inte blivit dokumenterad. Dagen avslutades med lite gödsel över fulsakslandet och vattning. Vi gav upp strax efter halv tio då mörkret lagt sig.



En skepp kommer lastat! Med vadå? Grenar och buskar!



Till höger har vi den mystiska växten.



Och slutligen spaden vi fyndade.

Igår tog jag (Linnéa) en cykeltur till lotten, dock utan Emelies sällskap. Lite själavård, tänkte jag. Men eftersom Emelie har hand om våra frön fanns det inte mycket mer att göra än att vattna och samtala med våra lottgrannar. Snurrade också fast en gren i vår fina spalje med ståltråd. Jag önskar att jag hade tagit med mig kameran så jag kunde visa hur vackert fältet intill är nu. Så grönt och fullt av maskrosor. Då och då hör man tuppen gala från 4H-gården som ligger strax intill. Minst sagt underbart!

Ett av våra större projekt är våran egenhändigt skapade spalje. När vi för någon vecka sedan var till Enköping och hämtade hallonbuskar (mer om det en annan dag) så åkte vi förbi en jättestor majkase. I högen av bråte skymtade vi massor av intressanta saker. Som de sakletare vi är gav vi oss upp i majkasen och med oss hem fick vi ett gäng fina gamla grenar. Igår barkade vi av, grävde ner, stampade, band ihop och vips - en spalje! Framför den stoppade vi ner 20 rosenbönefrön i 1 dm djup skåra med planteringsjord och mull. Visionen är att de ska växa upp och se helt fantastiska ut mot grenarna.

Linnéa barkar av grenarna.

 

Emelie vattnar och stampar. Förhoppningsvis "låser" vår leriga jord fast spaljen!

 

Efter köksrenoveringen har fått fått en del trälister över som vi självklart tog med oss till lotten. Så igår skapade oss en liten kompost av valnötssockel. Mycket tjusigt!

Här byggs det kompost. I bakgrunden syns spaljen!

I en liten skogsdunge en bit bort från området berättade vår ordförande att det låg en massa gamla tegelplattor som ingen lägre bryr sig om. Gratis är gott tänkte vi och har därför varit och fyllt en skottkärra. Om det blir gångar över lotten eller kanter runt rabatter får framtiden utvisa.

Idag har det hänt grejer! Efter mycket funderande fram och tillbaks bestämde vi oss för att börja stoppa några frön i jorden i våra pallkragar.  Vi har delat upp vår lott i olika sektioner, bla pallkrage 1 och 2, fikaplatsen och fulsidan. Fulsidan är där olika rotfrukter så småningom ska ta plats, men i dagsläget är det en stor lerhög.

Pallkrage 2 i förgrunden och fulsidan i bakgrunden.

 

Pallkrage 2 ska mestadels innehålla jordgubbar, men vi satte även rädisor idag. Hela tre rader, med ett frö på 3 cm djup och 3-5 dm mellanrum. Jordgubbarna kommer i jorden nästa helg.

Pallkrage 1 har färdigställde vi. I den har vi stoppat ner en rad perslja från gamla kolonilottsområdet. Den har varit lite hängig efter flytten, men efter lite utgallring idag så tror vi att den kommer återfå hoppet om livet.

 

 

Utöver det blev det två rader ruccola, (3 cm djupa hål med några frön i varje och 5 cm mellan raderna) och två rader spenat, (1 cm djupa hål med ett frö i varje och 3-5 cm mellanrum). Vi testar oss fram och ser vad det blir. Pallkragen avslutades med fyra frön blomsterkrasse som legat i vatten några timmar. De sattes 1 cm djupt med 1 dm mellanrum. Vi har läst att blomsterkrasse skrämmer iväg löss och annat man inte vill ha på salladen, får se om det stämmer.

 

 

Våra nya små skyddslingar har vi vattnat med jämna mellanrum under dagen och täckte framåt kvällen med fiberduk.

 

För någon vecka sedan fick vi en växt av en tant i föreningen. Tyvärr verkar den inte ha överlevt vår omilda hantering, och i gropen där den en gång var fick gräslöken ta plats idag. I en blandning av plantjord, lera och mull slängde vi ner två nypor med frön med ca 2 dm mellanrum. Vattnade rejälj och märkte ut med våra såpinnar. Med lite flyt har vi gräslök till midsommar!

Vi har blivit odlingslottsinnehavare och som de seriösa odlare vi är behöver vi dokumentera. Det är mycket att hålla koll på. Vad skapade vi egentligen för jordblandning i pallkragarna och vi har väll inte odlat sallad ovanpå potatisen? Vad är då bättre än att göra det i bloggform så familjer och vänner som inte har möljighet att besöka vårt lilla paradis kan följa våra framsteg och misslyckanden?

Välkomna till livet på 23:an!